Sociala investeringar ett FP-förslag?

Och jag som trodde att det var vi Socialdemokrater som från början lade förslaget om fonden för sociala investeringar!? Det var åtminstone den minnesbild jag hade fram till i morse när jag läste EP!

I artikeln, som beskriver hur Folkpartiet nu helt plötsligt gick emot att avsätta ytterligare 10 miljoner av de 32 som kommunen gjorde i vinst förra året till denna fond som inrättades i höstas, framkommer med all tydlighet fakta som gör att jag misstänker att jag har minnesluckor!

Lite förvirrad blev jag när jag läste Nils-Bertil Carlssons (FP) uttalande i artikeln:

"Vi vill egentligen ha den här fonden och det var faktiskt vår idé från början men nu bestämde vi oss för att vänta lite."

Var någonstans gick jag vilse i det som hänt de senaste tre månaderna? Enligt Nils-Bertil verkar det för det första inte som om fonden ens har kommit till stånd och att man nu dessutom vill vänta. För det andra ser det inte bättre ut än att vi Socialdemokrater kan ha tagit på oss äran för ett förslag som tydligen kommer från Folkpartiet!

Jag har väl drömt kanske, men jag har för mig att Helena Proos la en motion till SKL:s Kongress 2011 om sociala investeringsfonder. En motion som jag dessutom hade för mig att Kongressen biföll! Men jag kan ha fel!

/Matz

Inte hela sanningen, Rådkvist

Idag försvarar till viss del Tomas Rådkvist på sin blogg folkpartiets och därmed också sin partikamrat Nils-Bertil Carlssons agerande i kommunstyrelsen (KS), som jag skrev om i mitt förra blogginlägg.

Rådkvists rubrik är "Folkpartiet kritiserat - med visst fog". Jag anser att ordet "visst" kan strykas!

Tomas Rådkvist var själv inte med på KS i tisdag och har till sitt förvar därför inte riktigt rätt bild av vad som sas eller vad som hände. Han skriver på sin blogg:

"När så tisdagens kommunstyrelsemöte avhandlades så blev tyvärr resultatet att Folkpartiets representant tvärvände i 15-timmarsfrågan och röstade för en "utredning" av utmaningsrätten i stället för borttagande av den."

När det gäller utmaningsrättsfrågan var verkligheten den att det var precis tvärt emot vad Rådkvist beskriver. Nils-Bertil Carlsson presensterade, genom att läsa innantill, ett mycket välformulerat förslag om att utmaningsrätten ska genomgå någon form av utvärdering. Detta fick stöd från samtliga de övriga allianspartierna.

Det var till och med så att Urban Wahlberg, centerpartiets kommunalråd, uttryckte det som ett "utomordentligt förslag". Även Bo Reinholdsson (KD) och Bengt-Åke Gelin (M) var inte sena att hålla med Wahlberg och lyfte även de förslaget till skyarna.

Fick en känsla av att något inte stod riktigt rätt till när Carlsson läste upp förslaget och har nu också fått bekräftat att detta förslag inte kom från FP-gruppen och var därför inte heller förankrat inom partiet. På vems uppdrag agerade då Carlsson?

Att känslan av att (FP) åter närmar sig en plats i alliansen är kanske därför inte så konstig! Inte blir den känslan heller mindre när (FP) alltså, precis som Tomas Rådkvist menar, tvärvänder i frågor som man gått till val på! Trovärdigheten måste därför ifrågasättas - så är det bara!

Rådkvist beskriver även detta på ett helt korrekt sätt:

"Politiskt arbete består till stor del av att skicka signaler till väljarna och andra partier genom de olika ställningstaganden och skrivningar som man gör i olika frågor. De signaler som vi skickade ut i tisdags blir förstås mycket motsägande och ger ett förvirrat intryck."

Just med tanke på detta skulle det vara intressant, både för väljarna och oss andra inom politiken, att få en redovisning om var (FP) står! Har ni rättat in er i alliansfållan igen eller står ni upp för er egen politik och era hjärtefrågor?

Vi är många som undrar!

/Matz

Snurrigt (FP)

Folkpartiet backar i hjärtefrågor!

Den som läste EP i morse kunde få uppfattningen att folkpartiet är ett parti som står upp för sina hjärtefrågor och står för sina vallöften!

För precis på dagen en vecka sedan träffade jag en till synes mycket nöjd Nils-Bertil Carlsson (FP) efter det KSAU han suttit med på och där han varit med att  bifalla vänsterpartiets motion angående 15-timmarsbegränsningen inom barnomsorgen. Ett bifall som alltså innebar att Carlsson tillsammans med Helena Proos (S), Sven Jansson (S) och Gunnel Bergman (MP) fick majoritet för ett förslag med barnens bästa i fokus!

Jag och många med mig, som läste EP i morse och som lyssnade på folkpartiet i budgetdebatten i december 2011, var nog av uppfattningen att skol- och barnomsorgsfrågor var frågor som folkpartiet absolut inte var beredda att backa på. I valrörelsen var det just dessa frågor man profilerade sig med som enskilt parti!

Ikväll - alltså en vecka efter Nils-Bertil Carlssons ställningstagande - var det dags att ta upp frågan på Kommunestyrelsen. Plötsligt backar han och röstar i voteringen tvärt emot sig själv från KSAU!

Det ska bli mycket intressant att höra hur folkpartiet ska kunna försvara detta aggerande. Hur ska folkpartiet kunna se sina väljare i ögonen när man nu börjar backa på sina hjärtefrågor - skola och barnomsorg - och sviker sina vallöften?

Precis som Helena Proos sa i artikeln i EP har vi bristande kontinuitet och en oklar majoritet i kommunpolitiken. Att nu folkpartiet verkar ha blivit ett vindflöjelparti gör inte saken bättre!

Kommunens hemsida moderat anslagstavla?

Avslutningsvis kan jag också konstatera att kommunens hemsida tydligen blivit ett marknadsföringsforum och annonspelare för politiska partier.

Idag går det nämligen att läsa om att kommunalrådet Wiklund är utsedd att sitta med i en interpolitisk grupp för moderaterna för att utveckla partiets politik inför valen 2014.

I vilket syfte det presenteras på Enköpings kommuns hemsida och varför det skulle kunna vara av allmänintresse för medborgarna övergår mitt förstånd!

/Matz