Som vanligt, kan man numera säga, tänker inte Björklund längre än näsan räcker och börjar nysta i fel ände, i vad som i och för sig kan ses som ett problem. Det är problem för den enskilda eleven som skolkar, men man måste också förstå bakgrunden till varje enskilt fall.
För vem är denna registrering bra, Jan Björklung? Är det bra för tonårsflickan som stannar hemma för att se till sin missbrukande mamma? Är det bra för den mobbade pojken som för varje dag blir allt mer självmordsbenägen? Är det bra för den elev som hamnat i eget missbruk och behöver hjälp och stöd för att ta sig ur det?
Självfallet är den ogiltiga frånvaron ett problem, men precis som Ann-Charlotte Eriksson, förste vice ordförande i Lärarförbundet, säger handlar det mer om att ge större resurser till skolan för att exempelvis kunna förbättra samarbetet med social och polis än att jaga "fuskare" genom att försöka skrämma dem. Eriksson menar också att registreringen i betygen varken gör till eller från.
Don Björklund bör nog ta och lyfta lite på visiret för att se bättre och blicka ut mot hur verkligheten ser ut i den svenska skolan - den verksamhet han har det yttersta ansvaret för - och lägga resurserna där de gör nytta istället för att slåss mot väderkvarnar!
/Matz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar