Läs din läxa, Smedlund

Publicerat EP 2011-10-04

Den nya läroplanen, LGR 11, är mycket tydlig med hur arbetet mot kränkande behandling och mobbing ska utföras i den svenska skolan och vilka mål man hela tiden ska sträva mot att uppnå.

I läroplanens första kapitel står: ”Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell lägg­ning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.”

I kapitel 2 om övergripande mål och riktlinjer står det med all tydlighet vad som förväntas av såväl elever som personal: ”Skolans mål är att varje elev tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling.” samt ”Alla som arbetar i skolan ska aktivt motverka diskriminering och kränkande behandling av individer eller grupper.”

När man då läser i EP, fredag 30/9, där skolnämndens ordförande Ingvar Smedlund (M) uttrycker att han inte tror att det går att utrota mobbing helt och hållet blir man både förskräckt och allvarligt oroad!

Vad ger det för signaler ut till organisationen och de enskilda skolorna när den högst ansvariga politikern säger att han ”aldrig tror att vi kan få bort det helt”?

Hur vill Ingvar Smedlund att den personal som idag aktivt och engagerat arbetar mot mobbing genom att ta fram likabehandlingsplaner, leda och coacha kamratstödjare samt ansvara för mobbing-/trivselteam ska tolka det han säger?

Lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever talar om att skolan ska garantera barns och elevers trygghet i skolan.

Skollagen uttrycker det i termer av att skolan har skyldighet att förebygga och förhindra kränkande behandling.

Det är ju också allmänt känt att Skolinspektionen gjort nedslag på att det finns brister vad gäller just detta arbete på ett antal skolor i kommunen.

Det minsta man kan kräva av skolnämndens ordförande är att han känner till den lagstiftning och de styrdokument som berör den verksamhet han har ansvar för.

Man förväntar sig att den som är ytterst ansvarig politiskt, i det här fallet alltså Ingvar Smedlund, ska gå i bräschen och ha en noll-vision mot diskriminering och kränkande behandling i skolan.

Ingen ska utsättas, garanterad trygghet och skyldighet att förebygga och förhindra! Tydliga begrepp som varken kan eller får misstolkas!

/Matz