Berg-o-dal-banan fortsätter i opinionsmätningarna. I den senaste mätningen från Aftonbladet/United Minds som görs i samarbete med Cint har (M) noterats som största parti 1,1% mer än (S).
Samtidigt åker (C) och (KD) upp ovanför 4%-spärren igen plus att (SD) nu plötsligt ligger på 5,6%.
Jag ställer mig frågan om hur mycket vikt man ska lägga vid alla dessa mätningar? Det är ju något beroenda av vilka som blir tillfrågade och vilken garanti det finns att de som tillfrågas är ett representativt tvärsnitt av den svenska befolkningen.
Hur det än presenteras i olika mätningar är det på valdagen det hela kommer att avgöras.
En helt annan sak som man bör ifrågasätta i dessa mätningar är varför partier, vare sig det är från alliansen eller från de rödgröna, som hamnar under 4%-spärren räknas med i det totala blockresultatet. Vi kan ta ett exempel:
I SIFO:s mätning för maj månad får de borgerliga partierna tillsammans 46,2%. Om man tittar på varje enskillt parti får (M) 30,9%, (FP) 6,7%, (C) 5,1% och (KD) 3,5%. Om det skulla vara valdagsresultatet skulle alltså (KD) hamna under strecket för att ta sig in i Riksdagen och alliansen skulle således landa på 42,7%.
I samma mätning får de rödgröna samarbetspartierna totalt 49,3%, där samtliga hanmar ovanför spärren.
Alltså blir man lite fundersam till hur man ska kunna lita på dessa mätningar när till och med de institut som presenterar mätningarna gör uppenbarlig missar och bollar med statistiken!
Jo, jag inser att det verkar vara ett sätt att värja sig när alliansen i denna mätning har tagit täten, men det är mer en generell reflektion av opinionsmätningarnas trovärdighet och funktion.
/Matz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar