Idag uttrycker Helena Proos det jag försökte förmedla här på bloggen i fråga om det moderata finanskommunalrådet Anna Wiklunds agerande när hon tog upp budgetfrågan i decemberfullmäktige.
Om Wiklund inte ansåg att det förelåg särskilda skäl till en budgetjustering varför i herrans namn valde hon då att ta med ärendet på dagordningen just till det fullmäktigesammanträdet?
Att Tomas Rådkvists avgångskrav på Anna Wiklund skulle bli upprinnelse till en artikel i EP idag var väl kanske ingen högoddsare. Däremot blir man stum av häpnad över hur finanskommunalrådet Wiklund bemöter det:
"Rådkvist är en ersättare i fullmäktige... Dessutom läser jag inte hans blogg."
Visserligen är ju inte Rådkvist och Wiklund såta vänner direkt, men kanske just därför hade jag nog förväntat mig en mer uttömmande "motattack". Nu blev det uddlöst och bara ett - JAHA!? Det förmedlade mer en känsla av osäkerhet än den vanligtvis, utåt sett, så självsäkra Wiklundska retoriken!
Läser man däremot Tomas Rådkvists uppföljare på bloggen idag konstaterar han där att Wiklund åtminstone tidigare sett bloggen som "det största problemet med alliansen"!
Flera personer jag varit i kontakt med under dagen håller i stora delar med om Tomas Rådkvists krav på att Anna Wiklund bör avgå. Även en av mina bloggläsare har kommenterat gårdagens blogginlägg i linje med det!
Helena Proos avslutade artikeln i EP på ett sätt som jag absolut skriver under på:
Har man som alliansen tappat sin politiska majoritet, sin budget och sin skattesats måste man söka en ny majoritet eller avgå!
/Matz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar